|
Att åldras i skönhet
Åldrandet ser ut på ett annorlunda sätt numera. Från mitt barndomshem minns jag en tavla som hängde i mammas rum. Tavlan eller kanske snarare teckningen föreställde en äldre kvinna. I tavlans underkant stod det ”Jenny – En sjuttiofemåring”
Jenny porträtterades som en gammal fin dam. Vänliga, gammalvisa ögon, stadig blick, höghalsad blus, fårat, stilfullt ansikte och värdig något förnäm min. Ungefär som Selma Lagerlöf såg ut på de bilder som togs när hon mottog nobelpriset.. Jag minns också att jag tyckte att Jenny -sjuttiofemåringen - på mig gav ett intryck att vara urgammal, tillhörande en annan tidsålder Jag fantiserade om att Jenny mestadels satt i en varm plyschsoffa, drack en stillsam kopp kaffe eller vid högtidliga tillfällen kanske rentav ett glas sherry. Förmodligen betraktade hon den skenande omvärlden med förundran och tillbakahållen skepsis.
Det var otänkbart att föreställa sig att Jenny skulle resa sig upp, spänna på sig skidorna och ge sig ut i backarna på en hisnande slalomtur. Lika omöjlig var tanken, att hon plötsligt skulle klä sig i djärva urringningar och för att med en avancerad kavaljer vid sin sida sväva ut i en hetsig tryckare på ett stimmigt dansgolv.
Dagens sjuttiofemåriga damer ser - så vitt är mig bekant - inte alls ut som Jenny. Enligt fotografier från tidningar som tagit till sin uppgift att bevaka hur s.k. kändisar lever och roar sig förstår jag, att de inte har någonting gemensamt med Jenny. Åldrandet har ändrat karaktär.
Förmodligen räknar sig bara personer som redan fyllt 90 år som åldringar. De som bara är 75 tillhör i mina ögon kategorin barnrumpor. Detta gäller såväl män som kvinnor. I slalombackarna i Åre och Storlien möts personer av snart sagt alla åldrar i de farligaste nedförsluten. Och på dansgolven svävar oftast minst lika många pensionärer som entusiaster av mindre förnäma årgångar
De flesta av oss bär säkert på minnen av oförglömliga lärare och lärarinnor från skoltiden. Även om dessa lärare med nuvarande måttstockar förmodligen inte var särskilt åldersstigna framstår de i våra minnen som mossbelupna.
Det går att förundra sig över varför vi tycker att åldrandet förändrats så kraftigt. Givetvis har det med levnadsvillkorens utveckling att göra. Vi lever bättre och sundare. Vi har råd att ägna oss åt ett friskare liv. Tandläkare gör mästerverk med dem som förr saknade gaddar. Doktorer håller oss i vigör längre. Skönhetsvård kan åstadkomma mirakel. Kosmetiska produkter säljer mer än smör. Motion och gymnastik motverkar gammal spattighet.
Det finns mängder av skäl
Vitalitet och spänst har blivit nästan galna honnörsord. Många vill känna sig unga även om det var längesen dom var det. Nittioåringar gifter sig för att bevisa att hormonerna lever. Kurviga kroppsdelar och utmanande kläder eller brist på kläder anses attraktiva även när så inte är fallet. Sexualiteten har ett större underhållningsvärde i vårt samhälle än den hade under Jennys epok
Gamla vackert fårade ansikten utsätts numera ofta för kraftig sminkbelastning. Bröst opereras i vissa fall för att bli större och mer inbjudande i andra fall för att bli mindre och aptitligare. Det anses finare att vara ung än gammal, trots att det givetvis är finare att vara en ädel gamling än en usel yngling.
Jag började ovanstående betraktelser om skönhet och åldrande med att berätta om min barndoms Jenny. Åldrande och skönhet är könlöst. Det kunde lika väl ha gällt min barndoms Abraham som fått stå som utgångspunkt för mina tankar. Men på Abraham hade vi ingen tavla i mitt hem.
|
Olle Wijkström
Olle Wijkström delar med sig av ögonblick, porträtt och lärdomar från ett fortsatt brokigt liv numera i Stockholm. Han var i tio år VD på Svensk-Amerikanska Handelskammaren i New York, medgrundare av paraplyorganisationen SACC USA och skriver krönika på svenska i varje utgåva av Nordstjernan. |
