|
En säregen värld
Vi lever både i ett harmoniskt Idyllien och i ett vedervärdigt Helvetia. Det är inte många kilometer som skiljer de två motpolerna åt. Ibland lever vi välmående individer till och med nästgårds till dem som upplever tillvaron svår.
Här i Gamla stan råder just, när jag skriver detta, skön julstämning och varm glögg. Den levande julkalendern, som Gamla stan instiftade, är inne på sitt fjärde år. Varje kväll klockan sex öppnas ett julkalender-fönster i någon gränd.
Härom kvällen hade turen kommit till Stora Nygatan. I en trång enrumslägenhet på den gatan bodde Carl Michael Bellman en gång med sin familj. Han hade det, som vi vet, inte särskilt ekonomiskt förspänt. När fönstret öppnades där, stod en man med luta och sjöng ”Käraste bröder, systrar och vänner..” för oss alla som trängde ihop oss i gränden för att delta i Gamla stans levande julkalender.
Några kvällar dessförinnan läste Mona Malm från ett fönster i en annan gränd ”Tomten” av Viktor Rydberg. Från Wrangelska Palatset, där Karl Xll en gång bodde, berättade en sentida ättling av släkten Wrangel om palatsets stolta historia. Även Tessinska palatset fick deltaga i kalendern. Stockholms borgmästare, Per Unckel, berättade och läste dikter om Mumintrollen av Tove Jansson. Julkalenderfönster öppnades i såväl slott som enkla tjäll i Gamla Stan under hela december fram till och med julafton
På var sin sida av varje port på Österlånggatan står små julgranar uppsatta. Och på Skeppsbron lyser den granna julgran, som Jan Stenbeck en gång monterade upp framför sitt kontor. Den granen kallas än idag för Stenbecks gran. Uppe på Stortorget kan besökare få smaka på en liten skiva korv från Härjedalen, en bit ost från Blekinge eller hårt knäckebröd från Mora. Sockervadd, marsipangrisar och hederliga, handgjorda skedar i eneträ finns att köpa
Nere kring Järntorget och Västerlånggatan öppnas den ena krogen efter den andra. Härliga rätter serveras. Stearinljusen fladdrar i röda stakar. Vita dukar och konstnärligt vikta servetter.
finns på borden.
Så nog råder Idyllien här i Gamla stan
Samtidigt läser jag hemskheter i tidningarna. Räddningstjänsten vågar sig inte ut i stadsdelen Rosengård i Malmö. Upploppen är alltför allvarliga. Knivarna blänker. Den polis, som trotsar varningarna och ger sig ut, löper risk att få en stenbumling i skallen.
Även i det glada Göteborg, där Kålle och Ada bor, får man passa sig. Kriminella gäng drar sig inte för våldsamheter. Många bilar har blivit sönderbrända. I församlingen Salem i Stockholms närhet finns folk som fortfarande betraktar Hitler som en hjälte. I Salem stängs en del av samhället den dag på året då demonstranterna tar över och marscherar genom stan. Bussar och tåg ställs av. Folk uppmanas att hålla sig inomhus.
Alltmedan fridsamt folk försöker bygga upp en julstämning och slår in sina julklappar i fina paket känner uppenbarligen många, att de inte har någon plats i samhället. Antalet så kallade ”utanförstående” tycks öka.
Eftersom jag nu har turen att leva i Gamla stan, där idylliska förhållanden omsluter mig i en behaglig känsla av varm medmänsklighet, passar jag på att önska alla eventuella läsare av denna artikel en harmonisk jul och ett gott nytt år fritt från knivkastning eller liknande otäckheter.
|
Olle Wijkström
Olle Wijkström delar med sig av ögonblick, porträtt och lärdomar från ett fortsatt brokigt liv numera i Stockholm. Han var i tio år VD på Svensk-Amerikanska Handelskammaren i New York, medgrundare av paraplyorganisationen SACC USA och skriver krönika på svenska i varje utgåva av Nordstjernan. |
