Sedan vi började arbeta med Vestkustens läsare för ett år sedan har världen förändrats. Inte för första gången i min tid, inte för första gången i Nordstjernans historia och säkert inte heller den sista. En sak ändras inte: Vårt behov av att dela det som är vårt kulturarv. De dofter, ljud och känslor vi växt upp med kommer tillbaks i de upplevelser vi söker under årets högtider. Det blir sällan så tydligt som just under julen.
Så långt vill jag tacka er alla: trogna Nordstjernan läsare, som de flesta varit med på en resa sedan lång tid tillbaks; nya läsare över hela Amerika, inte minst på västkusten och naturligtvis, tidigare Vestkusten-läsare. Arbetet med att steg för steg integrera material från bägge kuster har gått bra. Så långt—vi är långt ifrån framme än. Tack för att ni visar tålamod och varit en support under året! Returinformationen till er är viktig – ja, viktigast - men Nordstjernan ska också fylla en annan funktion, som kulturbärare. Ni kan förvänta er mer material om hur vi alla bäst lever upp till vårt svenska arv; mer material om Sverige idag, samhället i stort, inflyttningen, utflyttningen, jakten, fritidshuset, allemansrätten och självklart, hur vi i förskingringen, vi som svenskamerikaner, kan upprätthålla våra svenska traditioner. Ett tack också till annonsörer i tidningen, för “rätt” annonser ger tidningen liv och mervärde för läsarna, som alla har ett starkt intresse av det svenska och Sverige.

Varje tidning har en själ. En alldeles egen unik personlighet. De öden och äventyr som virvlat runt i Nordstjernans trycksvärta genom åren är så mångtaliga att det knappast finns brist på innehåll och substans i vår själ. Vår “personlighet” idag skapas av en kompentent grupp kontinuerliga skribenter, kolumnister, kollegor men också administratörer, utan vilka någon tidning aldrig kommit till: Tack Amanda, Anna, Carola, Chipp, Eva, Kerstin, Marianne, Mette, Muriel och så alla ni otaliga därute som bidrar till att ytterligare levandegöra Svensk Amerika för de stora grupperna, numera också över www.nordstjernan.com. Tack Julie, Lars Henrik, Olle och Ulf för era sinnrika bidrag som ger luft och lyft till stora och små händelser i tillvaron.
Jag fick en kommentar från en vän i Midwest, som saknade mer kontinuerliga inlägg av the publisher, gärna - och helst - på svenska. Jag inser när jag skriver de här raderna att det var länge sedan jag skrev på svenska. Mitt arbete idag sker också sällan med byline. Det blir så. Med de produktionssystem vi har idag känns datorn och arbetet med tidningen som en 24/7-fölängning av hela tillvaron. Och tro mig, jag menar hela tillvaron, ständigt.
Kanske, kanske blir det mer tid för eget material på svenska nästa år. Vi får se. Språket i tidningen har f.ö. varit en diskussionsfråga ända sedan slutet på 1800-talet. Visst vill vi upprätthålla språket; ärans och hjältarnas språk, det är en viktig del av vårt syfte. Samtidigt delar vi alla engelskan. Inte alla delar svenskan.
Vi fick en Nyårshälsning från en kär vän till Svensk Amerika, Jan Eliasson, Sveriges ambassadör i Washington fram till 2005. Språket förstås engelska. I denna utgåva har vi inkluderat en speciell gåva för svenskspråkiga: Jan-Öjvind Swahns kåseri om Luciafirandet, som ger nya perspektiv på den förvånansvärt unga Lucia-traditionen i Sverige.

Från mig till er, från oss alla, till er alla, ett stabilare, gott nytt år!

Ulf Mårtensson
Editor & Publisher