Tankar i advent och jultid

Advent är mörker och kyla. På jorden är mörkt och kallt. Man drömmer om fred och om vänskap. Men bråkar och slåss överallt. -Sv Psalm 609:1

The approach of Christmas is signified by getting out the Advent candlestick. The first candle is lit on the First Sunday in Advent. Photo: Fotoakuten
Advent är mörker och kyla. På jorden är mörkt och kallt.
Man drömmer om fred och om vänskap.
(Svenska Psalmboken 609:1)
Translation to English: Thoughts of Advent and Christmas
I stora delar av världen går vi mot en mörkare tid, där det är höst och vinter alltså.
I Svenska kyrkans söndagstexter i advents- och jultid talas det om ljusets ankomst. Hur går det ihop?
Jag tror att det har att göra med dom villkor som vi människor lever under.
Tiderna förändras.
Världen präglas av politisk oro och det är många som vill se en förändring i land efter land.
Människor är på flykt och krigen och motsättningarna fortsätter.
Situationen är inte så olik den tid då Jesus föddes.
I den mörka oroliga tiden kommer hoppets budskap om ljusets ankomst. Då som nu.
Berättelsen om Jesus ger oss hopp om en bättre värld och ett slut på motsättningarna.
Nyckeln till detta är att vi tar till oss budskapet om att vi människor hör ihop och inte behöver vara rädda för varandra. Det är vad Jesus lär och lever.
Jesus öppnar för en ny Gudsbild. En ny Gudsrelation som är mänskligare, närmare och enklare.
Gud blir människa i Jesus och plötsligt är den så långt borta-varande-guden nära i ett litet barn. Vad finns att frukta i det? Värnlöst, naket, utsatt i ett stall.
Vi får en ny Gudsbild och ett nytt sätt att tänka i Jesu närhet. Gud blir den älskande föräldern, den som bryter samhällsmönster, som själv blir flykting, och som kommer fattig ridande på en åsna.
”Advent är mörker och kyla. Vi tänder ett ljus och ber.
Förbarma dig Gud över jorden, all nöd, all förtvivlan du ser”
(Sv Psalm 609:2)
Jesus predikar ett kärlekens budskap där relationen oss människor emellan blir den viktiga.
Det är genom det sätt vi lever på som Gud uppenbaras. När vi försöker leva i respekt för varandra och som varandras medmänniskor uppfyller vi det som tidigare kallades lagen och profeterna. Jesus utmanar både hög och låg och visar på möjligheten att vara ljusets bärare. Var och en har ett ansvar. Var och en kan bidra. Ingen är förmer än någon annan. Han vänder upp och ner på uppfattningar och försöker få oss att förstå att vi är älskade som vi är. Olikheter är en tillgång och till och med nödvändiga för att världen ska fungera. Det är ingenting vi behöver vara rädda för.
Tänk om vi skulle våga tro att det är så. Att alla våra mänskliga försök att förstå vår tillvaro, i politiska och religiösa ideologier, bara är försök och att när de resulterar i förtryck av andra på grund av olikheter är de inte av godo. Det som stänger och låser för inte framåt. Det som öppnar ger hopp och framtidstro.
Det har gått många år sedan Jesus vandrade på jorden. Varför sker förändringen så långsamt?
Det kan tyckas så. Ändå har mycket skett och den utveckling som till och med du och jag fått uppleva under våra levnadsår är häpnadsväckande. Många i världen har fått det bättre och världen har kommit närmare genom teknikens utveckling. Att komma varandra närmare ökar förståelsen för varandra och minskar rädslan för det annorlunda. Mycket av den goda utvecklingen kring mänskliga rättigheter och jämställdhetsfrågor har hämtat sin inspiration från Jesu budskap. I vår tid står miljön i fokus. Guds skapelse. Den måste vi värna.
Så låt dig inspireras av adventstiden och julens budskap. Låt det bli till ett hopp och något som du genom ditt liv hjälper till att uppfylla.
”Advent är väntan på Kristus: Kom Herre kom hit i tid.
Och lär oss ta hand om varandra och leva tillsammans i frid.”
(Sv Psalm 609:3)
Guds välsignelse och allt gott önskar jag dig.
Pether Ström Broman
Kyrkoherde, New York
Gå till www.svenskakyrkan.se/newyork för att få reda på mer om kyrkan på Manhattan, en svensk oas mitt i storstadens New York.
Mer om Peter Ström Broman: Svensk Pastor i New York