|
Ny rolluppsättning i den svenska politiken
Den svenska politiken har efter det senaste valet drabbats av lätt handlingsförlamning. Regeringen är som bekant sammansatt av en allians mellan moderaterna, centern, folkpartiet och kristdemokraterna. Det nybildade partiet – Sverige Demokraterna, SD, fick vid valet tillräckligt starkt stöd för att kunna hindra regeringspartiet från att på egen hand driva igenom sina förslag i riksdagen. I alla lägen då SD förenar sig med de rödgröna blir regeringen sålunda oförmögen att driva igenom sina förslag. Hittills har man hankat sig fram utan större prestigeförluster. Skulle emellertid regeringen stå fast vid sitt tidigare framförda löfte att införa ett femte jobbskatteavdrag kommer sannolikt regeringen att få svårt att få tillräckligt stöd. De tidigare genomförda jobbskatteavdragen blev populära. Det moderata partiets och därmed hela alliansens mål var redan från början att sänka skatterna - speciellt för alla löntagare. Jobbskatteavdragen passade väl in i den målsättningen. Införandet av ett femte jobbskatteavdrag i höst skulle sannolikt möta på starkt motstånd från oppositionen. De rödgröna vill ha slut på skatteminskningar. Statens pengar bör enligt dem användas till andra nödvändigheter som eftersatts. Den finansiella turbulens som nu råder i omvärlden har givit statsministern en tänkbar ursäkt att dra sig ur löftet om ett femte jobbskatteavdrag – I den skakiga ekonomi vi och andra länder nu befinner oss i måste man vänta med utlovade jobbskatteavdrag.
Sverigedemokraterna har i många frågor blivit tungan på vågen. Detta förhållande leder till en del makabra situationer. Samtliga andra partier säger sig ta avstånd från SD. Mona Sahlin ville inte ens ta i någon som tillhörde S.D .med tång. Lars Ohly vägrade också att slå sig ner i samma soffa som SD ledaren i samband med partiets inträde i riksdagen. SD betraktas framför allt på grund av sin inställning mot invandrare som ett mindre rumsrent parti. Ingen säger sig vilja samarbeta med ett parti som anses hysa rasistiska idéer. Det makabra resultatet blir att de som så kraftigt ogillar SD ändå måste söka stöd hos dem för att få igenom vad de vill.
Flera av de nuvarande politiska partierna håller just nu på att byta ledare. Den stridbara Maud Olofsson som en gång samlade ihop gänget som bildade regeringen har deklarerat att hon drar sig tillbaka. Minst tre kandidater har anmält sig vilja efterträda henne. Lars Ohly har redan hållit sitt avskedstal i Gnesta. Även hos vänstern finns det tre personer som kandiderar till chefsposten Miljöpartiet valde nyligen nya språkrör. Återigen blir det en kvinna och en man som skall samsas om ledarskapet. Kristdemokraterna har under senare år förlorat anhängare och ligger på gränsen till att få vara med i riksdagen. Därmed ligger deras nuvarande ledare, Göran Hägglund. som av många anses vara en hyvens person, i farozonen att ej bli omvald. Håkan Juholt, sossarnas nye ledare, har ännu inte hunnit bli riktigt varm i kläderna även om han uppträder med självsäker bravur. Det politiska fältet är öppnare än på länge. Vilka ligger varandra närmast? Några väsentliga skillnader är svårt att skönja mellan några av partierna. Den kanske viktigaste frågan gäller vilka av ledarna skulle kunna tänka sig att samarbeta med varandra Personkemin spelar säkerligen en stor roll.
Självklart vill och måste varje regering med kraft kunna driva igenom sin politik. Eftersom det nu existerar ett flertal politiska partier med nytillkomna ledare blir det i alltmer viktigt att sådana politiska allianser bildas som säkerställer möjligheten att driva igenom sina frågor i riksdagen. Det krävs ingen särskilt djuplodande analys för att slå fast att miljöpartiet med den stabila ställning partiet nu har i riksdagen kommer att spela en attraktiv roll när en regering skall bildas. Om den nuvarande alliansen lyckas finna en gemensam harmoni med miljöpartiet kommer de inte behöva snegla med oro på Sverige Demokraterna.
|
Olle Wijkström
Olle Wijkström delar med sig av ögonblick, porträtt och lärdomar från ett fortsatt brokigt liv numera i Stockholm. Han var i tio år VD på Svensk-Amerikanska Handelskammaren i New York, medgrundare av paraplyorganisationen SACC USA och skriver krönika på svenska i varje utgåva av Nordstjernan. |
