|
Utseendet betyder mycket
Jag har en bekant som har sina nycker men trots allt är en mycket underbar och trovärdig människa. Han har dock ett något eget sätt att bedöma och värdera sina medmänniskor.
Härom veckan var som bekant Grekland i hetluften. Grekerna hade under åratal levt över sina tillgångar. Grekland hade levt på lån. Den grekiska staten hade tillåtit sina medborgare att pensionera sig långt innan de kroknat av arbete. Den grekiska regeringen hade under decennier inte heller varit så petnoga som andra länders regeringar med att alla medborgare skall betala sina skatter.
Det finns som bekant många sätt att njuta av livet och förtränga det sorgliga faktum att notan måste betalas längre fram. När notan till sist lades på bordet av makthavarna i EU stod det klart att den grekiska staten stod på konkursens brant. För att undvika kollaps måste gamla synder rättas till. Bryssel talade klarspråk med Greklands president. Premiärminister Papandreou måste åka tillbaka till Grekland och se till att grekerna kom i ekonomisk balans. Dramatiska sparprogram måste genomföras. Annars!
Papandreou hade det kämpigt när han återvände till Aten och berättade vad grekerna hade att vänta om EU skulle hjälpa dem ur krisen. Det blev det ett herrans liv på gator och torg. Inte ville grekerna plötsligt tvingas leva på halva pensionen. Inte heller ville de plötsligt vänta i åratal innan de överhuvud taget kunde lyfta någon pension alls. Inte förstod alla statsanställda att de hade varit dubbelt så många som de egentligen behövde vara. Att det plötsligt skulle bli straff på att smita från skatterna kom också som en kalldush. När sanningens minut anlände till Aten och deras premiärminster Papandreou berättade att de alla hade att räkna med bistra tider. Grekerna blev ursinniga.
Allvarliga neddragningar gläder aldrig någon. Grekerna började demonstrera. De gick ut och vandaliserade gator och torg för att visa hur illa de tyckte om alla nerdragningar. De illasinnade utländska potentaterna i EU – företrädda av fransmannen Nicolas Sarcosy och tyskan Agneta Merkel skulle minsann inte tillåtas knäppa grekerna på näsan och bestämma hur de ville leva.
Papandreou hade det kämpigt, när han i Aten berättade om hur illa ställt det var. När han förstod grekernas motstånd mot alla neddragningar bestämde han att folket skulle få rösta. I en allmän folkomröstning skulle det grekiska folket själva få rösta om de kunde gå med på alla neddragningar. När tanken på en folkomröstning restes blev det topp tunnor värre i Grekland. Folket ville ej göras medansvariga genom att deltaga i en folkomröstning. När Papandreou fattade hur starkt motståndet till en folkomröstning var avbeställde han den. Som gammal erfaren politiker förstod han innebörden av det gamla budskapet: ”Hur man än gör har man ändan bak”.
Nu har Papandreou avgått och ersatts av en annan äldre herre vid namn Papademo som har den fördelen att han kan räkna. Med stor sannolikhet kommer Papademo att tvingas genomföra flertalet av de besparingar som frågan ursprungligen gällde. Men skillnaden är att grekerna nu tackat nej till en folkomröstning.
I början av denna artikel berättade jag om en vän som bedömer folk efter hur de ser ut. Papandreou har hudflängts för sitt sätt att agera. Först tvingades han gå med på EUs krav om nödvändigheten att spara.. När han mötte motstånd på hemmaplan med det kravet beslöt han om folkomröstning. När även detta mötte kritik avblåste han omröstningen. Hans agerande kan av många verka förståeligt. Av andra betraktas det som veligt.
Min vän har hela tiden stått upp för Papandreou. Papandreou har nämligen ett utseende som faller honom i smaken. En ledare av en gammal fin nation som Grekland skall ha exakt den
förnämliga hållning, ädla framtoning och aristokratiska blick som Papandreou har. Och hör sen!
Att ta in utseendet i bedömningen är givetvis i grunden felaktigt. Även om det kan ha sina poänger. Tänk bara ett ögonblick på andra ledare som exempelvis Silvio Berlusconi och Håkan Juholt…
|
Olle Wijkström
Olle Wijkström delar med sig av ögonblick, porträtt och lärdomar från ett fortsatt brokigt liv numera i Stockholm. Han var i tio år VD på Svensk-Amerikanska Handelskammaren i New York, medgrundare av paraplyorganisationen SACC USA och skriver krönika på svenska i varje utgåva av Nordstjernan. |
