Att välja en ledare
I svenska aktiebolag är det styrelsens uppgift att välja vem som skall få jobbet som verkställande direktör. Aktiebolagslagen dikterar reglerna. Punkt slut. I andra församlingar, organisationer, idrottsliga föreningar eller samfund av olika slag har växlande metoder med tiden vuxit fram och tillämpas vid valet av en ledare. I Afrikas stamsamhällen tillfrågades ofta de äldste om råd i kniviga frågor. De äldste kom att spela ledarroller Ålder och erfarenhet var goda egenskaper att äga för den som ville stå i täten. Ibland gick det mera krigiskt tillväga. Den som ägde de farligaste vapnen såg till att han inte blev förbigången vid tillsättandet av en ledarpost
Många av de sämsta ledarna som funnits i världen har kommit till på mindre demokratiska sätt. Rent kriminella metoder har ofta använts. Adolf Hitler, Muammar Qadaffi, Idi Amin för att bara nämna några av de värsta förbrytarna hanterade själva sina utnämningar på utsökt brutalt sätt och med användande av diverse våld
Mindre fräckheter tillämpas lyckligtvis i de flesta andra sammanhang. I mindre familjeföretag ger det sig ofta självt. Någon av sönerna tar helt enkelt över. Det blir aldrig tal om något val. En av sönerna - mestadels den äldste - får förtroendet att segla skutan vidare. Sådan succession fungerar oftast smärtfritt.
I Sverige oroar sig ibland vissa cirklar över att makten är alltför koncentrerad till ett mindre antal förmögna grupper i samhället. Den maktförskjutningen kvarstår så länge tillsättandet av ledare ligger kvar hos dessa grupper menar kritikerna. Facit visar dock att familjer som Wallenberg, Bonnier, Söderberg med fler som också ofta håller i tömmarna vid tillsättandet av chefer inom sina sfärer dock ofta lyckas prestera utomordentliga resultat. Av naturliga skäl saknas därför skäl att oroa sig över deras förmåga att påverka valet av chefer.
Under mars månad fick vi alla runt om i världen vara med om att i detalj följa hur den katolska kyrkan väljer sin ledare. Den katolska kyrkan tillämpar som vi genom TV och tidningar nyligen fick vara med om sin egen metod att välja en ny ledare - en påve. Alla kardinaler kallas till Rom från sina domäner i Europa, Asen, Amerika, Kanada och Sydamerika. Kardinalerna står, som vi vet, näst i rang efter påven. De samlade kollegorna till den som skall utses avgör således vem som skall väljas till deras ledare
När alla kardinalerna samlats i Rom stängs de in i Sixtinska kapellet. Där låstes de in och tvingades att sitta kvar tills de enats om vem som skulle bli påve. Och därmed deras nye chef.
När den kardinal de fastnat för därefter säger sig vara villig att anta uppdraget tänds, som vi sett, en särskild brasa i kapellet: i motsats till de tillfällen då man haft omröstning utan majoritet, då röken är svart - är röken nu vit. När den vita röken bolmar ut från kapellet vet alla att en påve blivit vald.
Den katolska metoden att välja en ledare tilltalar mig på många sätt. Dels fungerar den på djupt demokratiska villkor.. Till och med den nye påvens framtida underordnade får vara med och bestämma. De är alltså redan från början positiva till sin nye chef.. De kan inte tänkas motarbeta valet. Dessutom har själva proceduren med att bolma ut vit rök i skyn sina dramatiska poänger. Enligt mitt förmenande kanske andra organisationer borde undersöka om de kan övergå till en liknande metod.
Det finns många historiska situationer där val av en chef gått snett, När det svenska socialdemokratiska partiet skulle välja en ny partiordförande för inte värst länge sedan gick det snett trots att stor möda lagts ner på att få fram ett väl underbyggt val. Socialdemokratiska distrikt runtom i landet tillfrågades. Valet av Håkan Juholt var väl underbyggt. Likafullt blev hans saga om ledare mycket kort
Det är minsann inte lätt att utse en ledare
|

Olle Wijkström
Olle Wijkström delar med sig av ögonblick, porträtt och lärdomar från ett fortsatt brokigt liv numera i Stockholm. Han var i tio år VD på Svensk-Amerikanska Handelskammaren i New York, medgrundare av paraplyorganisationen SACC USA och skriver krönika på svenska i varje utgåva av Nordstjernan. |