|
Tro på tomten
De flesta människor behöver tro på någonting. Den som inte tror på någonting tappar liksom fotfästet i livet. Medan den som tror på någonting har någonting att hålla sig till. Det blir lättare att leva, om det finns någonting att tro på. Även om det bara är drömmar och saknar praktisk förankring i den realistiska värld vi lever i. Vi är alla medvetna om, att olika folk runt om på klotet har skiftande religiösa uppfattningar. Kristna människor tror på Gud. Han huserar i himlen. Det anser och hoppas många troende. Där finns givetvis också Jesus, Den Helige Ande och Sankte Per. För miljontals människor är det en glädje och tröst, att det ligger till på detta sätt. Livet blir för dem mer meningsfullt och uthärdligt härigenom.
Islamister tror som bekant på Allah. Troende islamister faller dagligen på knä i bön. Helst bör de då vara riktade mot Mecka. Allra helst vill de vallfärda dit och be på platsen, där han verkade. Allah representerar det goda här i livet. Hinduer har miljontals gudar. Ganesha, Kali, Shiva och Ardanarishvara är några av dem. I Afrika existerar åtskilliga stamreligioner. Chandashi heter en i Västafrika. Trots att de flesta religioner sägs bygga på kärleken har de flesta krig brutit ut på grund av kärlekslöshet.
Tomten har för oss nordbor inte så mycket med religion att göra. Tomten är en snäll farbror med skägg. Han skall egentligen komma lufsande när snön faller. Eftersom vi ofta numera har snöfria jular får vi finna oss i, att han gör entré på barmarken. Enligt sagorna lär han också kunna komma genom skorstenen. Men det är bara enligt sagorna.
Min tro på tomten tog slut, när jag var omkring sex år. Min storasyster Ninne sprang på julaftonskvällen alltid vid femtiden ut ur rummet, där vi hade julgranen. Efter en stund kom hon flåsande tillbaka och då iförd tomteansikte. Jag listade snart ut, att hon hämtade tomteansiktet i en garderob i hallen. Egendomligt nog förblev vi alltid lika förväntansfulla och glada över julklapparna, som hon delade ut. Bara själva tron på jultomten räcker, även om man vet, att ansiktet ligger i en garderob. Vi behöver drömmar om någonting overkligt. Många religioner hämtar sannolikt sin styrka i snarlika drömmar.
Julen har som vi alla vet numera blivit en kommersiell högtid. Utanför NKs stora skyltfönster mot Hamngatan stannar ständigt stora mängder vuxna och barn, som beskådar de snillrika leksaker och gåvor, som finns att köpa. Tåg som rullar fram lastade med färgsprakande prylar. Körer av tomtegubbar som sjunger. Änglar som dansar och snöflingor, som faller. På andra sidan gatan sitter några frusna kvinnor med sorgsna ögon i hucklen och tigger småslantar från jäktande flanerare. Vi lever i en vansinnig värld.
Lyckliga är de som tror på tomten. På en snäll värld. Människor fyllda av barnatro. Där folk får leva i fred och någorlunda välmåga och där det vackra och goda får existera.
|
Olle Wijkström
Olle Wijkström delar med sig av ögonblick, porträtt och lärdomar från ett fortsatt brokigt liv numera i Stockholm. Han var i tio år VD på Svensk-Amerikanska Handelskammaren i New York, medgrundare av paraplyorganisationen SACC USA och skriver krönika på svenska i varje utgåva av Nordstjernan. |
