|
Sederna förändras
I realskolan i Askersund öppnades nya dörrar. I grabbåldern gällde förstås bara fotboll. Fotboll och i några fall också efterföljande varm korv med bröd i någon familjs storstuga. Det var vanligt med storstugor och tåliga trämöbler på den tiden. Några år upp i tonåren slopades fotbollen som lördagsnöje. Det mest remarkabla inträffade, när flickor eller "tjejer", som vi mestadels kallade de taniga töser med kjol och tånglockat hår, som bjöds in. Från någon förmögen familj inlånades en vevgrammofon.
De vuxnas hemliga värld började smyga sig på om än med försiktiga steg. Foxtrot kallade vi det vi dansade. Ibland förekom lekar med frågor. Då började det mest avancerade göra stitt intåg. I en då förekommande lek minns jag svagt, att beroende på de svar man gav på ställda frågor kunde man få välja mellan alternativen: "klapp, kram eller kyss". Pelle som var ett år äldre än jag valde alltid "kyss" när han tävlade mot Birgit som var klassens sötaste.
Några år längre fram steg den sensuella temperaturen några grader. Då drogs gardinerna för i det rum sammankomsten pågick. Rummet förlades i skymning. Mörkleken kunde begynna. Nivån på fnissandet likaså. Vi var nog många som fick vår första trevande puss under mörklekens halvt förbjudna dagar. Vera, vars föräldrar var medlemmar av baptistkykan, var förbjuden att medverka i mörkleken. Hon fick alltid sitta kvar i finrummet. Lyssnade på grammofon och åt hallontårta.
Så vitt jag vet gifte sig Vera sedermera med en viril mansperson från Vretstorp och fick sex barn.
I juli samlas människor från så gott som hela världen i Stockholm. Hundratusentlas personer deltar i PRIDE festivalen. För många människor var det för inte så länge sedan brottsligt att ha en avvikannde sexuell läggning. Bögar och flator stängdes ute från arbetsmarknad och normalt socialt umgänge. Deras avvikande sexuella läggning ställde dem grymt utanför samhället. I Pride festivalen slår deltagarna fast, att olika sexuella läggningar har ingenting med en människas verkliga värde att göra. Pride visar vägen till ett öppnare samhälle.
I Pride tar man också avstånd till mörklekar av det barnsliga som ägde rum i min ungdoms Askersund. Istället för att samlas i barnsliga lekar i mörka rum med fördragna gardiner propagerar deltagarna i Pride fullkomlig öppenhet. Transperens är mottot. Pride hyllar samma ord - transparens - som finansbolagen nu efterlyser för att ta död på allt vad mörkläggning heter.
På Sergels Torg arrangeras ett av de många arrangemang. som hyllar frigjordheten. Att hångla sägs vara att njuta av varandras kroppar. Den av Pride arrangerade "Hångeldagen" äger rum på Sergels torg. Gamle Sergel skulle sannolikt ha rodnat om han bevittnat det som äger rum på hans torg. Inbitna Pride-deltagare menar, att kroppsliga lustar inte bara väcks mellan personer av olika kön. Efter besök på festivalen börjar jag förstå, att jag fastnat i en hopplöst gammaldags uppfattning.
På landsbygden i Askersund fanns det, som på andra håll, drängstugor, pigkammare och höskullar dit kontrahentena drog sig tillbaka för att ostört bedriva sina sexuella lekar. Nu är det tvärtom. Ingenting skall ske i mörkrum. Erotiken är, som vi vet, inte längre begränsad till dräng och piga. Dräng och dräng samt piga och piga går också bra. Promiskuiteten saknar inga gränser. Det gammalmodiga behovet av avskildhet tycks även ha försvunnit. Det hämmar oss endast från att leva ut våra känslor. Öppenhet och transparens gör tillvaron äktare och rikare
På så gott som alla områden har våra värderingar och levnadsmönster under senare årtionden genomgått kraftiga förändringar. Frågan är om inte de allra kraftigaste förändringarna har skett vad gäller våra könsroller. Vi ser diametralt annorlunda på sexualiteten, samlevnaden, barnuppfostran, var i världen vi ska bo och mycket annat.
En fråga som diskuterats på Pride-festivalen gäller barns namn. Den som döpts till Gottfrid får det bekymmersamt om han senare i livet vill byta kön och kalla sig för Ingeborg. Förutseende föräldrar väljer därför namn som Kim eller Leslie.
I vår familj har vi döpt alla gossebarn till Sebastian. Det känns tryggt för en gammalmodig och enkelriktad person som jag.
|
Olle Wijkström
Olle Wijkström delar med sig av ögonblick, porträtt och lärdomar från ett fortsatt brokigt liv numera i Stockholm. Han var i tio år VD på Svensk-Amerikanska Handelskammaren i New York, medgrundare av paraplyorganisationen SACC USA och skriver krönika på svenska i varje utgåva av Nordstjernan. |
